Thyrfing - Uma Canção Final

 

En Sista Litania

Ett tusende år av hat att regna likt ett livselixir
När nidingars band har upplösts
När urgammal jord har kluvits itu

Varde blod, varde eld, varde död

Den brännande solens skördegång fäller regent,
i högmod krönt
Den vredgade jordens fauna störtar dess
narr, smyckad i guld

Varde blod, varde eld, varde död

En sista litania ekar högt vid de skamlösas härd
Märkta, plågade och brända mottaren sista,
glödgad fällande dom

Från blodsbestrukna strupar
Från askgrånade händer
Djupt ur ruttnande märg
Mot etterdränkta famnar

Varde blod, varde eld, varde död

En marritt mot tidig skymning,
en invit till nattens sista dans
När balen är över,
plågas gäster i middagshettan med bly i sitt bröst

Varde blod, varde eld, varde död

I ett högstämt kätteri smädas nu de arvlösas lott
En trehövdad död för dörren

Varde blod, varde eld, varde död

Varde liv, varde död

Uma Canção Final

Mil anos de ódio, a chuva como uma poção da vida
Quando a Terra se separou
Quando a terra antiga foi dividida ao meio

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte

O Sol ardente governa os tempos
No orgulho coroado
A Fauna da Terra se enfurece
Engraçada, adornada em ouro

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte

A canção final ecoa alto em desgraça
Marcado, torturado e queimado, o interruptor volta passado,
Condenado

Com a garganta ensanguentada
Com uma bomba na mão
De carne apodrecida
Nos braços encharcados de veneno

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte

Um pesadelo no crepúsculo
Um convite para a última dança da noite
Quando o mundo acabar
Pessoas atingidas no calor do meio-dia com chumbo no peito

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte

Em uma heresia elevados ultrajante, os deserdados
Um morto, três cabeças na porta

Que haja sangue, que haja fogo, que haja morte

Que haja vida, que haja morte